Expirer - My Ragnarsson

Idag har jag varit hos ögonläkaren därav de enorma pupillerna på bilden. Två besök var jag inbokad på idag, det första var med en sköterska som gjorde alla undersökningarna, kändes superbra, hon var jättegullig, noggrann och jag gick därifrån glad.
Mötte upp mamma för lunch i sjukhusets cafeteria då det otroligt nog var så att även mamma hade en tid hos ögonläkaren idag vid exakt samma tid. I väntrummet satt jag nervös som bara den, läkaren kom. Redan när jag klev innanför dörren så insåg jag att det här skulle gå åt skogen, som så många gånger förr. Jag kände mig som ett litet barn som fick skäll, ungefär. Med hans tröttaste röst och med upprepade suckar fick jag veta att testerna inte visade något och att hans förslag var att jag skulle gå till Coop efter besöket och köpa ett par läsglasögon. Han hade så mycket att göra (vilket säkert stämde men en halv minut borde han ha råd att ge mig) jag var så oviktig att jag inte ens fick sitta ner en halv minut efter att han droppat de svidande dropparna i mina ögon utan jag fick en servett och blev ledd ut i korridoren. Arg som ett bi och ledsen som bara den gick jag därifrån. Det sista jag behöver nu är någon som är hård i mot mig, det är verkligen inte det jag behöver just nu. Tack kära doktor på din höga jävla stol för att du får mig att känna mig som något katten släpat in, tack för att du förminskar mina besvär och tack för ditt råd... ett par läsglasögon hjälper mig säkerligen då jag inte ser i mörkret...
Imorgon ska jag ringa till neurologiska och berätta hur jag blev bemött och om läkarens råd att köpa ett par läsglasögon. Imorgon ska jag se till att få fortsatt hjälp, heja mig!