Expirer - My Ragnarsson

Bleknar, jag är alldeles matt och färglös. Som utan mening, helt tom förutom rastlösheten som kliar i hela mig, upp i halsen, det känns som om den kväver mig.
Tröstlös. Idag är en dag med många Alice i underlandet-tårar. Det är väl kanske så det blir när man kämpar, kämpar och kämpar lite till och sedan tar det tvärstopp. Känner mig helt utan mening idag, som en vålnad av mig själv.
Sjukskriven. Jag som alltid jobbat & som alltid kämpat och nu kan jag inte, jag har inte förmågan och ingen energi alls. Jag är inte mig själv, jag känner mig verkligen jättesjuk. När jag tänker på hur mina dagar brukade vara jämfört med idag så vill jag bara skrika, jag är på bristningsgränsen! Idag har jag lagat en kycklingsoppa, tagit en promenad på en kvart och bakat en kladdkaka som jag inte ens kunde uppskatta för att jag var för illamående och så har jag tittat på Så mycket bättre, that's it.
Snälla, släpp ut mig... eller släpp in mig igen, känner mig som utfryst av min egen kropp som om jag angrips inifrån på något sätt.      

För precis en vecka sedan kröp jag ner i sängen, släckte min lampa och insåg att, shit jag ser ingenting på mitt högra öga! Jag höll mig lugn, tittade lite i spegeln om jag fann något men det gjorde jag inte så med tanken att det nog är bättre imorgon somnade jag.
När jag vaknade dagen efter så var det inte bättre och när jag som vanligt tittade på Nyhetsmorgon insåg jag att jag inte kunde läsa texten. Jag ringde då 1177 som gav mig en tid på vårdcentralen vid 10.15. Väl där fick jag träffa en bra läkare som skickade mig vidare till akuten. Där fick jag göra många tester, ta några prov och fick sedan en remiss till en ögonläkare i Jönköping. Jag ringde mamma, kände mig så liten och rädd och berättade läget och att jag med taxi skulle få åka till Jönköping men mamma kom på ett kick och skjutsade mig, tack och lov. I Jönköping utredde de synen noga, ögonen var som de skulle så ögonaböj fick jag åka till Eksjö igen där en magnetröntgen väntade. Då slog hjärtat ganska hårt. Jag fick därefter inte åka hem utan fick stanna över natt på Neurologiska. Vid klockan 19 var jag på plats, fick ett fint rum och det kändes förvånansvärt bra trots att jag bara någon timme tidigare suttit med tårar i ögonen över att behöva stanna över natten. Pappa hämtade upp Philip och de stannade allihopa en lite stund  men Philip han stannade länge, tills det blev natt. Jag sov oroligt men det kändes tryggt att vara på rätt plats om något skulle hända.

Mitt i frukosten kom en kille körande på en rullstol och sa att nu ska du på magnetkameraundersökning. Jag tittade på rullstolen och sa, - jag är envis och rastlös, jag går. I takt med mina steg i korridoren steg oron, i huvudet for tankarna på mig, kanske hittade de något från gårdagens magnetröntgen. Med skräck i hela kroppen kunde jag ändå behålla lugnet när jag skickades in i tuben, jag kunde känna hur paniken kröp i kroppen men jag kämpade mig igenom de 25 minuterna av trångt obehag. Efter en väntan och många rör med blod fick jag veta att hjärnan var som den skulle. Vilken lättnad!
Pappa fick komma och hjälpa mig med det sista samtalet med doktorn innan jag fick åka hem för då var jag så förvirrad och trött, allt bara snurrade.
Det jag nu utreds för är reumatiska sjukdomar, MS och borrelia. Självklart "hoppas" jag på att det ska vara borrelia då det går att bota men det får tiden utvisa... hur eller hur så är jag inte rädd. Jag känner mig trygg i att nu kommer jag att få hjälp, i två år, mer än två år till och med har jag burit på ett stort och tungt frågetecken, det har varit en kamp och snart så kommer jag att få svar och jag kommer att få hjälp, jag kommer att få tillbaka mitt liv igen. Mitt mål är att jag om tre veckor ska vara tillbaka på gymmet, kanske är det ohållbart men jag är hoppfull!

Imorgon kanske är en bättre dag, imorgon kanske jag istället kan fokusera på hoppet och se de små sakerna istället för att sakna de stora & det som för närvarande är ouppnåeligt.Bara genom det här inlägget känner jag hur rastlösheten och paniken inom mig lagt sig något.

God natt!