Varje morgon när jag vaknar känns det som om jag inte vilat en blund, jag är helt slut, jättetrött och det känns som om jag har jättehög feber men det har jag nästan aldrig utan oftast är temperaturen lägre än 37 grader. Det känns som om jag hela natten hängt upp och ner, som om allt blod finns i huvudet... ni vet som när man var liten och stod på huvudet så känns det som om det dunkar, trycker och bultar, precis så tungt känns huvudet fast med en extrem smärta som går från vänster sida av pannan, ner över örat, ner över hela bakhuvudet och ner i nacken, vissa dagar fortsätter smärtan ner i ryggen, Det är alltid vänster sida. När jag reser mig känns det som om pulsen rusar uppåt och jag blir snurrig. När jag sedan går till toaletten och möts av det starka ljuset från lampan så fylls jag med en extrem smärta, inte så som det var förr som ni nog alla känner igen, att man är nyvaken och tycker ljuset är obehagligt utan det jag känner nu är en huggande smärta i huvudet, vid tinningarna och illamåendet hälsar på. Hela morgonen försöker jag vara stark, jag gör mig i ordning och äter alltid en god frukost framför Nyhetsmorgon innan det är dags att promenera iväg till jobbet fast allt jag egentligen vill är att släcka lampan och krypa ner i sängen i ett kolsvart rum och sova i timmar. För de 9-10 timmarna jag sovit under natten inte är nog.
På vägen till jobbet, ungefär halvvägs börjar jag känna mig något piggare och jag har energi som räcker i ca. fyra timmar innan jag träffas av en käftsmäll av trötthet och jag börjar ännu en gång må illa och får tillbaka huvudvärken och jag känner mig vimsig som om jag inte kan ta in information och som om hjärnan inte fungerar som den ska så som vid mellanmålet när jag ska duka bordet, jag känner att jag får koncentrera mig jättemycket för att ställa fram sakerna rätt på de två borden.
Jag står ut, jag gör mitt jobb så gott det går, jag fixar mitt jobb och jag gör det bra. Jag älskar ju mitt arbete, det gör jag verkligen! Jag har bett mina arbetskamrater säga till mig om jag inte klarar mitt jobb, om de känner att jag är mer en börda än en tillgång. De säger att det inte alls är på det viset och jag tror på mina kollegor och jag tror att jag faktiskt lyckas hålla mig uppe rätt bra, det tror jag. Alla sjukdagar är dock ett problem, det är jag medveten om.
När jag kommer hem dimper jag rakt ner i soffan eller sängen och vilar innan jag kan laga/äta mat. På kvällarna ligger/sitter jag mest i soffan, vissa kvällar måste jag sitta upp för att när jag ligger ner känns det som om huvudet ska sprängas och vissa kvällar kräks jag utan några som helst magsymtom, utan förvarning. Jag kryper sedan i säng vid sådär kl. 21.
Så här är det varje dag, som att vakna upp med influensa varje dag. Vissa dagar kan vara lite bättre, lite lindrigare men de gångerna blir mer och mer sällan.
Snart har jag ingen livskvalitet kvar. Jag väljer bort saker hela tiden. Som förra helgen när i princip alla min vänner åkte till Göteborg för att fira Halloween men jag väljer att stanna hemma eftersom jag inte kan gå hem när jag känner att jag behöver eller varje dag när jag tittar på mina löparskor på hyllan i hallen eller när jag får hoppa festen för att den råkar vara en lördag eftersom jag behöver två dagar att vila upp mig på för att inte bli sjuk till måndagen. Hela tiden väljer jag bort saker. Hela tiden försöker jag hålla huvudet högt med ett leende på läpparna för vem vill vistas kring en person som hela tiden mår dåligt?
Nu står jag snart inte ut längre, jag behöver ett svar & hjälp. Håll tummarna för mig och för nästa fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar