Du är så nära mig men ändå så långt bort.
Jag gråter för de saker vi gjorde, för allt du gjort för mig och över alla de fina minnen jag har utav dig.
Mina tårar faller för alla de saker som vi aldrig tillsammans kommer att få uppleva och för att jag aldrig kommer kunna skapa fler minnen utav dig. För att jag alltid kommer att få undra hur det hade varit om du hade varit här.
Du är mig alltid så nära men ändå så långt bort. Ett fotografi i en ram på min vägg.

Varje dag är densamma.

Hennes svala fötter trippar över det slitna golvet i vardagsrummet. Sockarna har hon hängt över elementet under fönstret kvällen innan för att de ska vara gosigt varma när hon stiger ur sängen på morgonen. I de stickade sockarna tinar fötterna upp och hon gör en liten piruett och med hjälp av sockan glider hon ett halvt varv och fortsätter sedan mot köket.
Hon fyller tekokaren till hälften och sätter den på plattan bredvid den lilla kastrullen som innehåller två ägg, ett till frukosten och ett till tio-rasten. Allt är i sin ordning.
Fem minuter tills äggklockan ringer ifrån köket och de minuterna använder hon till att måla sitt ansikte framför badrumsspegeln och efter det går hon till sovrummet där hon tar på sig kläderna som hon hängt över stolsryggen kvällen innan och oftast hinner hon gå till vardagsrummet och sätta på tv:n och bläddra fram till rätt kanal. Klockan ringer ifrån köket.
På köksbordet ligger ett skärbräde i trä där äggkoppen som är formad som en fågel väntar, bredvid den en apelsin och snett bakom åt höger den största koppen, i den en tepåse, snöret hänger över kanten och hon binder den försiktigt om koppens öra, den lilla lappen i gult och orange vilar på skärbrädet. Hon fyller kastrullen med kallt vatten och låter ägget svalna och under tiden tittar hon ner i tekoppen och ser hur vattnet långsamt färgas till en kopparröd färg. Knäckebrödet har hon placerat framför den lilla gröna fågeln som nu får sällskap utav ägget.
Likadant varje morgon, varje vardagsmorgon samma sak. Varje dag är densamma.    

Paris!

I måndags kom jag tillbaka till Eksjö efter en helt fantastisk vecka i Paris tillsammans med min lillasyster. Vill du se hur vi hade det? Se min video på VideofyMe, Paris 2014.

VILL BARA FÅ VARA FRISK...

Jag tror aldrig att jag varit så här velig, kluven och förvirrad. Det är jag ofta men denna gången känns det som om det kan slumpa sig hur som helst.
Jag har sökt olika skolor och även där har jag knappt ett hum om vad jag vill utan har sökt allt mellan himmel och jord, jag har om jag vill ett jobberbjudande till hösten och jag letar jobb i Paris. Jag är så vilsen!

Jag har det så himla bra, jag tycker till och med om Eksjö just för tillfället, jag älskar min lägenhet, mitt jobb, att vara nära familj, släkt och vänner. Många fördelar men icke är det Paris och inte är jag nära lillasyster som är en av de absolut viktigaste och mest betydelsefulla i mitt liv. Min solstråle!

Jag kan se framför mig hur ett flyttlass går från Eksjö till Paris, där lillasyster står redo i vår lägenhet. Hur vi första kvällen flyttar, donar, fixar och avslutar på en filt på golvet med vin ur flaskan (då glasen fortfarande är nedpackade), baguetten som vi köpt på bageriet på hörnet och hur vi bryter den i bitar, doppar i tapenade och äter oliver och någon god ost från marknaden. Jag kan känna lyckan i bröstet och se framför mig hur vi skulle skratta och hur lycklig jag skulle vara, hur lycklig vi skulle vara!

Jag kan drömma hit och dit men tillslut får jag förhoppningsvis lite svar, besked och kan då lättare göra ett val. Alla dessa möjligheter, gör mig totalt jävla yr i bollen.

Dagen när vi högg julgran hade jag skinnflådd tunga. Det fortsatte, jag blev orkeslös och det blev bara värre och värre, två doktorsbesök och många rör med blod blev det men till min glädje så vände det någon gång efter nyår och jag var så lycklig. Jag var pigg och tränade som aldrig förr, jag gymmade eller var ute och sprang minst fem dagar i veckan och mådde som en prinsessa med flådd tunga visserligen men ja, som en prinsessa. Det tog kanske ca. en månad så var jag dålig igen och denna gång riktigt dålig. Två doktorsbesök till och telefonkontakt, fler prover och sjukskriven tre veckor med bultande huvud, svullna lymfkörtlar, svidande ögon, feber i omgångar, helt utmattad, spruckna läppar, ont i kroppen, svullen om bröst & hals till dålig i kistan, smärta i käken, illamående men allra värst var verkligen tröttheten. Att bara rensa kattlådan var en kraftansträngning som krävde att jag satt kvar några minuter på toalettstolen med en känsla av att jag skulle svimma innan jag vågade hasa mig mot soffan igen. Jag har aldrig någonsin känt mig så här svag och orolig.  
I veckan vände det igen, JAG ÄR FRISK! 

Jag är så lycklig och jag hoppas innerligt att det är så att doktorn har rätt och att det var ett virus eller fler och att det nu hittat ut ur min kropp, tack! Jag har dock fått strikta order av doktorn att vänta med att göra något som helst ansträngde, ingenting som ger ens lite puls och från den dagen jag känner mig heeeelt frisk ska jag vänta ytterligare tre veckor minst. Jag ska också proppa i mig mängder av frukt och grönt för att stärka immunförsvaret, vilket jag iofs redan är duktig på, jag ska lära mig att lyssna på kroppen och inte gå till jobbet när jag känner mig det minsta krasslig och det var väl en av de saker som gjorde att jag blev så dålig så ja, jag ska lära mig att lyssna på kroppen. Jag får heller inte träna mer än varannan dag som det ser ut nu, jag ska undvika alkohol och annat som "skadar" kroppen och tar energi. 

Vissa saker tänker jag hålla mer än andra men jag ska verkligen göra mitt bästa för att ta hand om mig och få fortsätta vara frisk, vi har faktiskt bara en kropp och den gäller det att vara rädd om. 

Jag får se allt det här som en utmaning! Mitt första mål är att lära mig att gå en långsam promenad, hur gör man? Jag är alltid snabb när jag rör på mig och vet inte alls hur man går långsamt eller det här med att strosa runt... nej, det gör mig bara ilsk, det är synd för det ser så härligt ut när andra gör det.
Jag har köpt mig en finfin råsaftscentrifug som jag experimenterar med hejvilt. Jag har tagit mig en runda inne på hälsokosten och tänker ännu mer på vad jag stoppar i mig och i och med det blir det så klart ännu mer frukt & grönt! 

Jag har flyttat till en lägenhet som jag stormtrivs i, den är så... My! Känns så skönt att komma hem till något som känns helt rätt, som mitt hemma! 

Så nu hoppas jag innerligt att jag får fortsätta var frisk och kan komma igång att träna och ja, komma igång med allt igen. Håll er tummar & tår. 

/ My Ragnarsson  

Det är som magi. Pappret i din hand.

Små pappersbitar flyger och faller ner som yrande snö.

Pappret framför mig, har du förvandlat. Förvandlat till något nytt, ett mönster.