Dagen när vi högg julgran hade jag skinnflådd tunga. Det fortsatte, jag blev orkeslös och det blev bara värre och värre, två doktorsbesök och många rör med blod blev det men till min glädje så vände det någon gång efter nyår och jag var så lycklig. Jag var pigg och tränade som aldrig förr, jag gymmade eller var ute och sprang minst fem dagar i veckan och mådde som en prinsessa med flådd tunga visserligen men ja, som en prinsessa. Det tog kanske ca. en månad så var jag dålig igen och denna gång riktigt dålig. Två doktorsbesök till och telefonkontakt, fler prover och sjukskriven tre veckor med bultande huvud, svullna lymfkörtlar, svidande ögon, feber i omgångar, helt utmattad, spruckna läppar, ont i kroppen, svullen om bröst & hals till dålig i kistan, smärta i käken, illamående men allra värst var verkligen tröttheten. Att bara rensa kattlådan var en kraftansträngning som krävde att jag satt kvar några minuter på toalettstolen med en känsla av att jag skulle svimma innan jag vågade hasa mig mot soffan igen. Jag har aldrig någonsin känt mig så här svag och orolig.  
I veckan vände det igen, JAG ÄR FRISK! 

Jag är så lycklig och jag hoppas innerligt att det är så att doktorn har rätt och att det var ett virus eller fler och att det nu hittat ut ur min kropp, tack! Jag har dock fått strikta order av doktorn att vänta med att göra något som helst ansträngde, ingenting som ger ens lite puls och från den dagen jag känner mig heeeelt frisk ska jag vänta ytterligare tre veckor minst. Jag ska också proppa i mig mängder av frukt och grönt för att stärka immunförsvaret, vilket jag iofs redan är duktig på, jag ska lära mig att lyssna på kroppen och inte gå till jobbet när jag känner mig det minsta krasslig och det var väl en av de saker som gjorde att jag blev så dålig så ja, jag ska lära mig att lyssna på kroppen. Jag får heller inte träna mer än varannan dag som det ser ut nu, jag ska undvika alkohol och annat som "skadar" kroppen och tar energi. 

Vissa saker tänker jag hålla mer än andra men jag ska verkligen göra mitt bästa för att ta hand om mig och få fortsätta vara frisk, vi har faktiskt bara en kropp och den gäller det att vara rädd om. 

Jag får se allt det här som en utmaning! Mitt första mål är att lära mig att gå en långsam promenad, hur gör man? Jag är alltid snabb när jag rör på mig och vet inte alls hur man går långsamt eller det här med att strosa runt... nej, det gör mig bara ilsk, det är synd för det ser så härligt ut när andra gör det.
Jag har köpt mig en finfin råsaftscentrifug som jag experimenterar med hejvilt. Jag har tagit mig en runda inne på hälsokosten och tänker ännu mer på vad jag stoppar i mig och i och med det blir det så klart ännu mer frukt & grönt! 

Jag har flyttat till en lägenhet som jag stormtrivs i, den är så... My! Känns så skönt att komma hem till något som känns helt rätt, som mitt hemma! 

Så nu hoppas jag innerligt att jag får fortsätta var frisk och kan komma igång att träna och ja, komma igång med allt igen. Håll er tummar & tår. 

/ My Ragnarsson  

Det är som magi. Pappret i din hand.

Små pappersbitar flyger och faller ner som yrande snö.

Pappret framför mig, har du förvandlat. Förvandlat till något nytt, ett mönster. 

Ikväll är jag mammas & pappas taxi så nu innan jag ska hämta upp dem på fest och även lillasyster från jobbet passar jag på att städa, plocka och fixa här hemma. 

Jag letade efter en textrad i ett brev ikväll och fastnade så klart och fortsatte att plocka bland vykorten och breven. 

När hösten är här och det är mörkt, kallt och grått ute kan jag fastna i mina tankar länge, jag drömmer både på dagen och natten, jag grubblar och funderar mycket, så var det ikväll. När jag satt där med dessa minnen i handen så insåg att jag hade många brev och vykort från en och samma person, en betydelsefull person som jag saknar väldigt. Det slutade i att jag skrev ett par rader till henne. Känns bra i både mage och hjärta nu! 

Det är en känslosam årstid, hösten. Jag längtar tills man får ställa adventsljusstaken i köksfönstret, hänga upp stjärnan i sovrummet och tända ljusen i vardagsrummet och så klart den klädda granen och speciellt dess doft. 

Jag behöver lite ljus, mys, lukter, snö som lyser upp, gott och vackert när det är så kallt, dött och grått ute.

Paris.

Den här bilden tycker jag visar glädjen i mina steg, hur lätt fötterna lyfter när jag promenerar runt på Paris gator. 

Jag saknar att öppna fönstret och höra ljudet från Paris utanför på morgonen när jag kokar mitt kaffe, promenaden ner till bageriet nere på hörnet och hur baguetten i det bruna pappret är ljummen mot handen och hur man inte kan låta bli att nypa bort en bit och äta på den korta vägen hem. Att springa ner för alla stentrappor i hopp om att man ska hinna med metron fast att väntetiden knappt aldrig är över fem minuter, att bara en visit på mataffären är spännande och hur jag fascineras av hur lösa hundar stannar vid rött ljus. 

Hur grönsakerna, bären och frukterna på de små vagnarna utanför affärerna luktar när man balanserar förbi på det lilla som är kvar av trottoaren, de vackra byggnaderna och att varje balkong är som ett konstverk, marknaderna som doftar av grytor, lavendel, grillad kyckling, kryddor, blommor, korv, små söta kakor och att jag nästan alltid hoppar till av de höga och ivriga ropen från försäljarna. 

Att gömma mitt leende och fnissa i min halsduk då fransmännen springer för livet med sina paraplyer när några små flingor av snö faller, "hemliga" innergårdar, de små men ack så underbara matstånden och att packa väskan med en bok eller tidning för att sedan spendera dagen i en av Paris många parker. 

Att när kylan kryper på köpa varma, underbara kastanjer av en man med kundvagn utanför Jardin des Tuileries, att ge sig ut och promenera med kameran på axeln, konsten som finns överallt, att på natten promenera Avenue des Champs-Élysées bland ljus från trafiken med blicken på Arc de Triomphe, att dela en flaska vin med någon på en uteservering, kyrkorna, Marais, de vackra franska damerna, shoppningen, barerna/pubarna som gömmer sig i gränderna, att sitta i timmar, bara vara och titta på folk. 

Kvällarna som förvandlas till nätter under ett upplyst Pont Neuf med fint sällskap, lite oliver och en flaska vin, den franska maten, musikanterna, de vackra broarna, second hand-butikerna, Montmartre, det franska språket etc. 

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, vad jag saknar Paris. 

Var tredje fredag slutar jag arbeta kl.13 och idag hämtade jag upp lillasyster för en liten tripp till Jönköping. För min del blev det inte mer än ett par jeans men en väldigt mysig dag med kaffe, smoothie, musik och sång i bilen! Ikväll har vi varit på bio, vi såg Mig äger ingen. Wow, vilken fantastisk film! Jag tror att det här är första gången jag i en biograf inte kunde hålla tillbaka tårarna. Blev en utav mina favoritfilmer!

Vad annars. Jo, jag har haft en tuff vecka men nu idag känns det som om jag fått lite medvind och det känns lite lättare alltihop. I huvudet och magen rör det sig mängder av känslor och tankar. Ännu en gång börjar jag komma till det stadiet då det kryper i mig av "rastlöshet" - jag måste hitta något nytt, något att göra, något spännande, någonstans att ta vägen och hitta någonstans/något som inte börjar krypa i mig efter en tid. Jag trivs så bra här, jag har det jättebra både hemma, på jobbet och likaså utanför med både familj och vänner men den där stickande rastlösa känslan den finns där nu igen och jag är så trött på den! Jag önskar att jag var mindre kräsen, sökande eller vad man ska kalla det och att jag kunde "nöja mig" med att jag faktiskt har det bra och trivs med det allra mesta i mitt liv. Dessa kvällar...

I en mysig stickad tröja och tofflor knapprar jag på tangenterna, jag lyssnar på pianomusik och ljusen i den öppna spisen är tända, framför ligger Siri på en filt och njuter av lugnet. Utanför är det kallt, dimmigt och fuktigt och jag är glad över att vara hemma.

I fredags började jag på mina nya jobbtider. Det ska bli spännande med en ny barngrupp och att jobba tillsammans med N som verkar vara en fantastisk person och förskollärare. Bara under det lilla samtalet vi hade om barnen i veckan kunde jag se vilken kreativ person hon är, vad många idéer hon har och hur mycket jag kan lära utav henne.

Den här veckan har flugit förbi men jag har på något sätt hunnit med lite mer än jag de tidigare veckorna. Jag har tidigare varit helt slut när jag kommit innanför dörren och hängt av mig jackan men nu har det nya vikariatet och allt vad det innebär börjat falla på plats och därav känner jag mig inte riktigt lika trött. Jag har hunnit träna, umgås med vänner, lagat god mat, ätit ute och så klart hunnit med att mysa med de små missarna här hemma.

Ikväll har mamma och pappa varit här på middag, jag bjöd på raggmunk och fläsk. Det är så mysigt att sitta vid mitt runda bord i vardagsrummet och prata över några glas rödvin. Trots att vi ses flera gånger i veckan så har vi mängder av saker att prata om och klockan tickar på.

Idag har jag besökt kyrkogården och tänt ljus för mormor, morfar och farfar. Fantastiskt vackert med alla ljus som gör kyrkogården till en stjärnhimmel.

Nedan kommer några bilder från veckan.

   

God morgon. Igår var jag med Ines hos veterinären och visst hade den lilla damen gjort framsteg men fortfarande är hon inte kry så nu ska vi börja med en kortisonkur och hoppas på att det hjälper. Känns fruktansvärt jobbigt att hela tiden känna oro över att hon kanske inte kommer att bli bättre och tråkigt att säga men självklart en liten oro över den ekonomiska biten. 

På kvällen bjöd pappa på middag och lillasyster Linn och jag satt kvar länge och drack vin och pratade om Paris. Lillasyster flyttar i januari dit och ska plugga franska i nio månader och jisses vad jag önskar att jag kunde packa väskan och följa med. 

Den här helgen har jag äran att ha Mette som sovgäst. Igår kväll såg vi en fruktansvärt sorglig dokumentär, Boy Interrupted. Det handlar om en pojke som är bipolär och hur han vid femton års ålder tar livet av sig. Man får genom familjen, vännerna, psykolog och andra personer som var viktiga i hans liv följa honom från ett litet barn och fram till hans död. Vilken hemsk sjukdom och vilken sorglig historia! 

Nu väntar jag på att mamma och syster ska vakna så vi kan mötas upp och gå ner på stan och titta efter en födelsedagspresent till min moster som idag fyller år. Det ska bli härligt att träffa alla igen, det var ett bra tag sedan vi alla sågs. 

Senare ikväll kommer Lena och Mette hit för lite mys med bubbel och en massa skitsnack! :)

Ha en härlig lördag allihopa!